Janis Joplin var en amerikansk sångerska som föddes 1943 i Port Arthur, Texas. Hon sjöng i bandet Big Brother and the Holding Company (1966-1968), som kom från hippierörelsens mecka San Fransisco, och inledde därefter en solokarriär. Janis var något så ovanligt som en vit bluessångerska, vilket var banbrytande i det segregerade och rasistiska USA. Hennes sätt att sjunga var explosivt och som liveartist var hon otroligt intensiv. Hon personifierade 60-talets uppbrott med tidigare generationers värderingar på många sätt. Hon hade två tatueringar; ett litet hjärta på vänster bröst och en länk runt vänster handled. I perioder missbrukade hon olika narkotiska preparat, men det var alkohol som var hennes dagliga kamrat.
Den 4 oktober 1970 dog hon av en heroinöverdos.

Janis Joplin var en verklig föregångare för alla kvinnliga artister då hon var så mycket mer än en könsstereotyp. Florence Welch från Florence and The Machine säger att hon influerats mycket av Janis Joplin och hennes musik.

Boken Love, Janis är en riktigt bra biografi och den har dessutom skrivits av Janis lillasyster Laura Joplin. En biografi som skrivits av en familjemedlem blir onekligen mer avslöjande än om den skrivits av en utomstående. Eftersom jag är en älskare av brev så tyckte jag att Janis personliga brev till familjen var underbara att läsa. Men det finns dock en risk att författarens upplevelse av huvudpersonen och personliga åsikter färgar biografin, men Laura beskriver sin syster på ett objektivt sätt och ser på hennes problem och negativa sidor med empati. Hon vill, och lyckas, förmedla familjens och vännernas bild av Janis, som var en kreativ, modig och glad person. Att hon inte var en självdestruktiv missbrukare eller den skräniga och vulgära person som medierna porträtterade henne som. Det står klart att hon älskar och saknar sin syster efter alla år som gått.

Det är lika bra att erkänna det: jag har aldrig varit något fan av Janis Joplin. Men nu, efter att ha läst boken, så vet jag inte längre varför. Hennes hesa röst är ju otroligt häftig och hon var en riktig rebell som utmanade den stela och kvävande kvinnoroll som var norm då. Älskar hennes smeknamn på de välfriserade och välordnade unga kvinnorna vars frisyrer fick henne att kalla dem för Bubbleheads (själv brukar jag säga hjälmfrisyr…).
Det känns oerhört tragiskt att hon gick bort och att vi inte fick ta del av hennes fulla potential och allt hon hade kunnat bli. Speciellt med tanke på att hon var på väg mot en ny fas i sitt liv, både som artist och person.

Mitt betyg: 3/5


2 thoughts on “Love, Janis

  1. Visst är det oerhört tråkigt att vi inte ick ta del av Janis fulla potential! Kommer spontant att tänka att ordet Bubbleheads kanske även syftar till att de lever i sin egen lilla ”bubbla” (med sina hjälmfrisyrer…)? Kram!❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s