på Scan i Skara och jag kände mig väldigt tacksam över att vara vegan när jag läste det! Och hade jag inte varit vego så hade jag förmodligen och förhoppningsvis blivit det efter den läsningen. Det hela är vämjeligt! Vad är det vi håller på med?!

Veganerna – En bok om dom som stör av Magnus Linton fick mig att bli illamående direkt! I det första kapitlet får man en ingående beskrivning av hur slaktprocessen går till

 

Trots att boken gavs ut 2000 så var den intressant, framför allt de filosofiska bitarna. Jag vet inte om gemene man fortfarande ser veganer som militanta, jag upplever inte att jag hör det så ofta som förr. Till och med här i lantbruksbygden där jag bor upplever jag mer nyfikenhet och en ökad kunskap, främst vad gäller miljöaspekten av köttätandet.

LintonLinton redogör tydligt för de olika grupperingarnas tankevärld och det är intressant att se kontrasterna i idéerna och världens uppenbara hyckleri när det gäller djurrättsfrågor. Att klubbandet av sälungar och ovarsam hantering av enstaka bondgårdsdjur är barbari medan den stora massans lidande är något naturligt, nödvändigt och ointressant.

Jag blev väldigt illa berörd då jag läste om hur en del veganer/djurrättsaktivister betedde sig. Hot och våld är definitivt inget som jag ställer mig bakom och jag tror att det skadar djurrättsrörelsen, och därmed djuren.
Att skrämma folk till tystnad/lydnad är inte detsamma som att få dem att förstå och hålla med. Det leder bara till en annan sorts förtryck och det var ju just förtryck som vi ville komma ifrån.

Däremot fann jag kapitlet om feministiska djurrättsgrupper, där fokus ligger på empati istället för filosofi och där man använder sig av fredliga metoder, väldigt inspirerande. Och analysen om maktstrukturer i samhället och hur det yttrat sig inom djurrättsrörelsen var mycket upplysande.

Den här boken handlar mest om de veganer som man under slutet av 90-talet kunde läsa om i media; de som uttalade sig i tidningar och de som gjorde legala och illegala aktioner. Vegan- och djurrättsrörelsen bestod av arga ungdomar och därför står det inget eller mycket lite i boken om den stora massan av veganer som är vanliga svenssons. Det är synd att författaren inte la till en intervju med vuxna veganer, till exempel från Veganföreningen i Sverige. Det hade gett ett bredare perspektiv och kunnat visa att det inte bara är en ungdomsrörelse.

Sedan är det lite intressant att författaren dömer ut hälsoargumentet för att bli vegan och nu, mer än tio år senare, så har just det argumentet fått mycket stöd tack vare forskning och dokumentärer. Och att digniteter som Bill Clinton blivit veganer (vilket anknyter till genustänket: krävs det att en man ansluter sig för att en idé/fråga ska få tyngd?).

Mitt betyg: 3/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s