”En säck benknotor på en sjukhussäng,
det är vad hon är.
Det är allt.”

I Dagar utan hunger bjuder Delphine de Vigan in oss i anorektiska Laures värld medan hon ligger inlagd för att kämpa för sitt liv. Hon befinner sig i sjukdomens slutstadium och hennes kropp är tömd på kraft.

Språket är utsökt och poetiskt och långsamt rullas hela historien upp för läsaren och man ser plötsligt det logiska i Laures försök att  få kontroll över sin kropp. Det är en desperat manöver för att få en liten skärva av kontroll över ett liv där hon aldrig varit viktig. Man förstår även varför det är så svårt för Laure att släppa taget om sjukdomen.

Den här boken kom först ut under pseudonymen Lou Delvig 2001 och var Delphines debutroman. Hon skrev boken för att kunna närma sig sin egen sjukdom och förstå den. Hon led av anorexi under femton år så de upplevelser och känslor hon beskriver så träffande i boken är förmodligen självupplevda.

Detta var en fantastiskt bra bok, förmodligen den bästa skildringen av hur det är att leva med en ätstörning som jag har läst. Delphine beskriver Laures situation utan att vare sig romantisera eller gotta sig i detaljerna och hennes språk är verkligen helt fantastiskt! Varenda ord har en tyngd som gör att man förflyttas in i Laures värld.

Dagar utan hunger har nyss utkommit som e-bok.

Mitt betyg: 4,5/5

5 thoughts on “Dagar utan hunger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s