När jag var och lämnade blod för ett tag sedan såg jag att de hade en skrivmaskin stående på en bänk som en prydnadssak. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg den. Min morfar hade precis en sådan stående i sitt arbetsrum. Samma modell, samma gröna färg.

Jag minns hur vi fick sitta vid den och öva på att skriva och jag tyckte att det var fantastiskt roligt. Ibland skrev jag någon liten historia och drömde om att bli en stor författare.
Fast mest av allt så roade vi oss med att trycka ner så pass många tangenter så att de trasslade ihop sig.

Minns ni färgbanden som var i hälften rött och andra halvan svart? Minns ni ljudet när man skrev? Minns ni plinget när man kom till slutet av pappret och det var dags att dra i spaken som flyttade ner en rad?

När vi ser på Kalle Anka på julafton nu och Musse och Kalle äter majskolv så fattar inte mina barn varför det plingar. Utvecklingen har gått så fort. När jag gick på högstadiet var det fortfarande skrivmaskinslektioner som gällde. Ibland fick man öva på de få datorer som fanns.

Nu är det annorlunda. Och morfars gamla skrivmaskin är passé. Från bruksföremål till utställningsföremål som ger nostalgi.

6 thoughts on “Min morfars skrivmaskin

  1. Ja det är något visst med en skrivmaskin, plinget är härligt. Både dator och skrivmaskin har sina fördelar, lättare skriva om och ändra på datorn än vad det är på skrivmaskin. Jag minns med att jag skrivmaskinskunskap på högstadiet, någonstansn gång använde vi datorn. Utvecklingen har sannerligen gått framåt på både gott och ont. Med datorns intåg har mycket hänt, allt med Internet och det ha er definitivt exploderat med våra mobiltelefoner ett som nu idag i stort är små minidatorer, kan i princip göra vad som helst med mobilen mer än att bara ringa, skicka sms som egentligen är huvudsyftet. Men att kunna surfa med mobilen är smidigt, alltid ha med sig den möjligheten, samtidigt även ha med sig en kamera överallt om man glömt sin vanliga kamera hemma (digitalkamera). Ja när inte skrivmaskin inte finns längre är det försåtligt att dina barn inte förstår det ljudet i Kalle Anka på julafton, vad det är för kul med det. Jag tycker det framkallar stor nostalgi med typ skrivmaskin. Funderar på, var det bättre förr? Både ja och nej! Det mesta med ny teknik är intressant och har sin fördel. Positivt utvecklingen går framåt, men i emellanåt går det alldeles för fort. Skulle vilja ibland att allt stanna upp och gick mycket saktare än vad det gör nu. Ett samhälle med både gammal och ny teknik skulle finnas. Så alla fick prova på det som fanns förr och inte att dagens barn skulle vara så bortskämda med att det finns dator och mobile.😉 Fast ibland kan jag undra, hur klara man sig förr utan mobilen då man var ute? Om man var ute och behövde ringa och inte hade tillgång till telefon? Det känns ganska långt borta i min värld numera. Jag skulle inte klara mig utan min mobil!

    Gilla

  2. Jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan dagens teknik också. Men det är ganska häftigt att det går så fort. Sånt som man trodde var omöjligt för några år sedan är nu en del av ens vardag.
    Och appropå skrivmaskinslektionerna: kommer du ihåg hur lärarna lockade med att vi skulle få spela dataspel sista lektionen om vi skötte oss? Alla föreställde sig väl något super mario-liknande och så var det ett trist textspel. Jag var nog inte den ende som var besviken.

    Gilla

  3. Haha, ja de där skrivmaskinslektionerna, och den fina belöningen i form av det ”roliga” spelet..:) Kommer ihåg att det fanns så få datorer att ingen fick förmånen att använda dem, om det inte var något VÄLDIGT speciellt… Och fingersättningen, som vi nötte och nötte; finns inte särskilt mycket kvar av den nu, men jag skriver ganska fort (och oftast rätt) ändå!

    Min farfars bror tror jag hade en sådan skrivmaskin på bilden, men min farbror hade något så modern som en reseskrivmaskin! Kommer fortfarande ihåg Kalle Anka-klistermärket han satt på fodralet..:)

    Gilla

  4. Intressant inlägg, när du uppmärksammar det här så inser jag att jag sällan ser en skrivmaskin. När jag var liten fick jag leka med mammas gamla, men den har nog försvunnit från hemmet för länge sedan tyvärr. Jag minns att det gjorde ont att slå på de där tangenterna för att bokstäverna skulle fastna på pappert och att man ibland halkade mellan dem. Sicken nostalgi, det är så att jag vill införskaffa en nu på direkten. Lite som prydnad men också för att skriva lite med den också.
    Intressant också att jag får associationer till skrivmaskiner när jag ser typsnittet som används i den här rutan jag skriver i just nu.

    Gilla

  5. Ja jag kommer ihåg det med de där skrivmaskin lektionerna när vi lockades att få spela dataspel och så ja då var det ngt tråkigt textspel och inget super Mario eller ngt annat kul.😉 var besviken med. verkligen fascinerande att tekniken gått så mycket framåt som den gjort. Även o mm jag ibland kan tycka att allt för mycket måSte kollas på Internet för att man ska kunna ta del av det. Som typ kolla tåg/buss tidtabeller vill jag ha på papper och Kunna gå tillbaka till när jag vill och inte behöva slå upp varje gång på nätet före att få veta en tid. Men s ill tur finns de flesta sådana tryckta som litet häfte ännu mede lite olika svårighetsgrad att få tag på, pga inte finns överallt. Gäller samla på sig sådant när man hittar det man söker.😉

    Gilla

  6. Ja, det var inte helt lätt att skriva på dem. Man blev rejält trött i händerna av att trycka ner tangenterna tillräckligt hårt. Det är betydligt smidigare nu, men det är kul att minnas ibland.🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s