Kött: normalt, naturligt och nödvändigt?

Melanie Joy är professor i psykologi och sociologi och har forskat om Why we love dogs, eat pigs and wear cows vilket sedan blev en bok.

Den här boken har varit på min Att-läsa-lista ett tag, men efter att ha hört Martin Smedjeback föreläsa om köttätandets psykologi så blev jag sugen på att fördjupa mig i ämnet.

Vår kultur lär oss att inte känna äckel inför att äta vissa djur (medan de allra flesta klassas som oätliga) och det är när vi börjar betrakta dem som objekt som vi förlorar vår empati för dem. Vi använder en mängd psykologiska mekanismer för att klara av detta för trots våra matvanor så älskar de flesta av oss djur eller vill i alla fall inte att de ska lida (som barn får vi ju till exempel lära oss att vara snälla mot djur).
Den här skillnaden mellan vad vi egentligen tycker och hur vi faktiskt agerar kallas inom psykologin kognitiv dissonans och för att stå ut med den använder vi oss av olika försvarsmekanismer. De främsta av dem är undvikande genom förnekande, rättfärdigande och förvrängningar vilket gör det möjligt att osynliggöra djuren vi äter. Denna osynliga uppsättning ståndpunkter bildar den ideologi som Joy har benämnt karnism.
När man blir vegan går man baklänges längs den här processen, man olär sig (som Findus skulle säga) det här synsättet, förvandlar apatin till empati och börjar till slut känna äckel inför kött.
Ibland får jag höra att den känslan är överdriven och att andra ser en som lite hysterisk (du kan väl peta bort köttet och äta såsen), men efter att ha läst den här boken så förstår jag varför folk väljer att se på mig så. För att förlusten av äckel inför kött går hand i hand med förutsättningen för att kunna äta kött: förlusten av empatin. Därför blir äcklet ett hot som måste misstänkliggöras och det gör man lättast genom hån.
 Den här boken är späckad med riktigt intressant läsning och jag rekommenderar alla att läsa den. Den finns tyvärr inte på svenska men jag tror att många skulle kunna läsa den, även om de vanligtvis inte läser på engelska. Texten är enkel, lättillgänglig och kort (boken är förutom diskussionsdel och referenser bara 150 sidor lång). Den är full av kärnfulla meningar som jag ville stryka under för författaren har verkligen förmågan att sätta huvudet på spiken. Så läs den!
Och om du inte orkar eller vill läsa boken så kan du se den här föreläsningen med författaren.
Mitt betyg: 4/5

1 Comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s