Vi var trötta på att vara våra kroppar men att inte få äga dem. 

Ätstört: en antologi om ätstörningar, fett, mat och makt är sammanställd av Maria Ahlsdotter, Mika Nielsen och Hanna Hannes Hård. Jag tipsades om den på den eminenta bloggen Hej Blekk!

Den här boken intresserade mig av flera anledningar. Dels som feminist, dels som ätstörd och dels som sjuksköterska inom psykiatrin (har varit inom allmänpsyk och suttit i stödsamtal med anorektiker. Sagt saker som att det är ok att äta och att det kommer sluta kännas jobbigt väl medveten om att det var lögner och att jag innerst inne övervägde om jag kanske inte borde sluta äta själv och bli lika mager och fin som de).

Jag läste den här boken på mindre än en dag. Så fantastiskt bra var den! Och så fantastiskt skönt var det att läsa om folk som delar ens upplevelse eller som bara ifrågasätter varför i hela friden den egna kroppen har blivit ett slagfält som ständigt måste förbättras. Varför är det en dödssynd med hull och ännu värre att inte ens försöka bli smal?

Det var uppfriskande, rent av stärkande, att läsa en feministisk analys av vad ätstörningar är och varför de uppstår. Att det inte enbart beror på individen utan att det handlar om kön, klass, ras och makt. I en värld där man som ung tjej snart förstår att man står lågt på rangskalan och man överöses med, ofta motstridiga, krav så blir ätstörningen en frizon där man själv bestämmer (det är ett helvete, men det är mitt helvete). Det är de verktyg som unga tjejer har tillgång till.

Det är min uppfattning är att vi lever i ett onormalt samhälle där vi alla, kollektivt genom våra värderingar, driver igång ätstörningar. Och att göra ätstörningar till ett individuellt problem är att bara se halva problemet. För vi fostrar varandra in i tröstätandet, problematiserandet av kroppen och späkandet. Idealet som kvinna är ju att vara smal, liten och nätt, behärskad och duktig. Det är eftersträvansvärt och lovordas. Dess motsats är att vara äcklig, skamlig, något som måste åtgärdas.
Frågan är hur man håller sig frisk eller tillfrisknar i ett sjukt samhälle.

För övrigt kan jag rekommendera Hej kroppen! som är en härlig motkraft.

Mitt betyg: 4/5

One thought on “Ätstört: en antologi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s