Året är 1919 och vi får följa ett okänt antal namnlösa japanska postorderbrudar på deras båtresa till USA. Man är med dem ända fram till 1941 då de interneras i läger, utpekade som förrädare, tillsammans med sina makar och barn.

Man följer inte någon person utan det är pronomen ”vi” och ”oss” som vägleder igenom boken. Man får bevittna hundratals öden, oändliga scenarion under bokens 171 sidor. Julie Otsuka har baserat Vi kom över havet på intervjuer med japanska emigranter och är själv andra generationens invandrare.

Foto av Robert Bessoir

Hon beskriver rasismen, de krossade drömmarna, de hårda förhållandena, hopplösheten, men även styrkan att fortsätta kämpa. Kämpa för sina barn, för familjen som finns kvar i Japan och helt enkelt för att det inte finns något annat val. Det är gripande, fruktansvärt, beundransvärt, men aldrig någonsin tråkigt.

Jag blev väldigt förtjust i Otsukas sätt att skriva. Poetiskt, utan att vara överfödande. Istället är texten koncentrerad på ett utsökt sätt.

Den enda nackdel som jag upplevde med boken var att man inte fick veta vad den japanska befolkningen upplevde i lägren, men jag antar att det är så pass komplext att det kräver sin egen bok. Jag måste medge att jag inte vet något om denna period, men jag hittade en del fakta här.

Boken kommer som pocket 14/10 och det finns möjlighet att provläsa den här.

Mitt betyg: 4,5/5

4 thoughts on “Vi kom över havet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s