…är jag sjukskriven. Jag har antytt det lite i tidigare inlägg, men nu tänkte jag skriva det rätt ut. Jag är sjukskriven för ännu en depression. Den här, som många av de andra, kom från ingenstans. Allt var bra, jag mådde bra, ända tills jag inte gjorde det längre.

Anledningen till att jag skriver om det är för att jag är så otroligt trött på att skämmas. Varför ska man skämmas över att man mår psykiskt dåligt? Folk som är fysiskt sjuka diskuterar ju sina krämpor och symtom vitt och brett och vi som mår psykiskt dåligt sitter tysta. Skäms. Vågar inte blotta det där sköra och sårbara av rädsla för att inte bli förstådd. Kanske till och med hånad eller sedd som konstig. När man verkligen behöver stöd så tvingar den här idiotiska inställningen en att bli mer ensam än någonsin.

Jag har haft återkommande depressioner sedan jag var i tonåren och nu misstänker min läkare att jag har en form av bipolaritet, nämligen typ två, som karaktäriseras av just djupa depressioner.
Man har även korta hypomana episoder, men de är inget som jag har reflekterat över förut. Jag var ju inte manisk. Jag hade ju bara massor av energi och var glad och positiv. Jag trodde att det var så vanliga människor mådde jämnt.

Art of depression av Zeana Romanovna

Och som motvikt till depressionerna så var det bara skönt att må bra.

Just nu är det mycket ångest. Mycket tyngd i kroppen. Trötthet. Svårt att äta och dricka. Det gör ont att bara finnas till.

Men något som fungera är läsningen (det gjorde den inte för några veckor sedan). Det är jag tacksam för. Tacksam över att kunna fly mig själv en stund och få något annat att tänka på.
Det tar dock emot att skriva recensionerna, men jag ska försöka skriva en varannan dag.

Besök gärna (H)järnkolls kampanjsida!

2 thoughts on “Just nu…

  1. Depression är nåt som drabbar de flesta någon gång i livet har jag för mig att jag läste när jag själv föll dit för kanske 10 år sedan. Absolut inget att känna någon skam över. Det svåra är väl kanske att det är så diffust, osynligt. Man kan inte visa upp det som ett gipsat ben, en opererad axel eller en skrällande hosta. Och tyvärr läker det ju inte på samma förutsägbara vis. Men skönt att höra att du klarar av att läsa! Önskar dig bättring och balans igen❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s