”All religions are branches of one big tree. Itreally doesn´t matter what you call Him as long as you call.”

Working class mystic av Gary Tillery var en ganska kort biografi, bara 200 sidor lång, om George Harrison. Den fokuserar främst på hans andliga intresse och utveckling, men man får även inblick i hans liv.
Harrison beskrev sig själv som en cyniker tills att han för första gången tog drogen LSD år 1965. Den upplevelsen blev den katalysator som startade hans andliga sökande vilket tog honom bortom hans katolska uppfostran.

Harrison inspirerades av österländska klassiker som Autobiography of a yogi, Raja yoga, Bhagavad Gita samt I Ching. Han hade under många år nära kontakt med ISKCON eller Hare Krishna-rörelsen som den benämns i folkmun. Hans intresse hjälpte till att öka intresset för samt öka kunskapen om hinduism, yoga och framför allt meditation. Men samtidigt värnade han om sitt privatliv och kallade sig för en ”closet yogi”.
Fast trots sina försök att nå upplysning så var han inte mer än människa och lockades ständigt av den materiella världen. Detta yttrade sig bland annat i form av otrohet och missbruk av olika droger.

Jag blev lite besviken på den här boken som kändes mager. Jag hade förväntat mig en djupdykning i Harrisons tankar om andlighet, men det kändes som om den faktiskt inte hade så mycket att komma med (vilket säkert går att härleda till att han undvek att uttala sig).
Frågan är då om man verkligen ska ge sig på att skriva en nischad biografi om man inte har mer att komma med än upprepningar? Jag tycker inte det.

Mitt betyg: 1/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s