”Jag tänker på Nettie som är död. Hon kämpa å rymde. Å va tjäna de till? Jag slåss inte, jag gör som dom säjer. Men jag lever.”

Jag läste någon sida i den här boken när jag var på ett antikvariet och rotade runt. Jag köpte den inte av någon anledning, men jag har inte kunnat glömma den. Så jag blev tvungen att låna den på biblioteket för att få fortsätta läsa.

Purpurfärgen är skriven av Alice Walker och utspelar sig i den amerikanska södern på 1930-talet och framåt. Den är utformad som en brevroman där den svarta flickan Celie skriver till gud, vilket är hennes sätt att härda ut och överleva de svåra förhållanden som hon lever under.
Hon är kuvad av fattigdom, rasism och övergrepp. Hon blir bortgift och lever i ett kärlekslöst äktenskap med en man som misshandlar henne. Boken belyser kvinnors utsatthet socialt, ekonomiskt och sexuellt.

Språket är avskalat och felstavat och känns väldigt äkta. Det är så här en person med Celies bakgrund skulle skriva. Det är kärnfullt, stundom målande och beskriver de insikter hon får under sitt liv. För Celie hittar till slut sin styrka.

Den är gripande och det är mycket som gör mig både riktigt förbannad och djupt berörd. Berättelsen sög verkligen in mig så att jag inte kunde sluta läsa.

Purpurfärgen, The color purple på engelska, gavs ut 1982 och fick Pulitzer priset och National book award. Den filmatiserades 1985 med Whoopi Goldberg i rollen som Celie.

Mitt betyg: 5/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s