Vart kommer vägen månne att föra mig? Det är en narraktig väg, den går i slingringar, kanske rent av i cirkel. Men den må gå hur den vill, jag ska följa den.

Mitt mål för året är att läsa en klassiker i månaden och nu i januari blev det Siddharta: en indisk berättelse av Herman Hesse.
Ett genomgående tema i hans böcker är sökandet efter andlighet. På trettiotalet brände nazisterna Hesses böcker, 1946 fick han Nobelpriset i litteratur och 1955 erhöll han den tyska ordern Pour le mérite för sin insats för världsfreden.

I boken får man följa brahminsonen Siddharta, inte att förväxlas med Siddharta Gautama som blev Buddha, i hans sökande efter något som kan lugna hans inre längtan efter upplysning och frid. Han provar det mesta innan han till sist finner det han söker.

Siddharta gavs ut 1922 och jag kan tänka mig att innehållet måste varit oerhört främmande för läsarna på den tiden. De var ju människor som aldrig läst om andra religioner än sin egen kristna tro och de måste både ha chockats och förundrats av de konstiga och okända ord och sedvänjor som boken är full av.

Detta en storslagen bok om livet och dess mening, men kanske framför allt om hur varje människa finner sin egen sanning. Den handlar om att misslyckas och om att våga börja om på nytt.
Språket är utsökt och det var ett stort nöje att läsa den här boken. Den var otroligt mäktig och mättad med djupa insikter. En underbar bok!

Mitt betyg: 5/5

3 thoughts on “Siddharta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s