Karl Oskar och Kristina var åldrade i förtid. Av många års hårda mödor var de illa hanterade, de var märkta av sitt trägna, tunga arbete.

ae924-sista-brevet-till-sverige-9789174293111Jag har under flera års tid skjutit upp läsandet av Vilhelm Mobergs Sista brevet till Sverige, den fjärde och sista boken i Utvandrar-sviten. Varför vet jag inte och nu ångrar jag det faktiskt för så fort jag slog upp boken så sögs jag in i berättelsen och kunde inte sluta läsa. Denna boken var precis lika bra som de första tre och jag fick riktigt lust att läsa om dem. Serien finns ju i en sådan fin pocketutgåva nu som säkert skulle trivas i mina hyllor.

Boken börjar 1861 i och med att Inbördeskriget bryter ut och sedan får man följa Karl Oskar och Kristina tills deras liv är slut.
Man får ta del av deras tankar kring många ting: det nya landet, kriget, religionen, hemlängtan, språket, åldrandet, sex och indianerna. Det är gripande, sorgligt, spännande och insiktsfullt. Slutet var så rörande att jag grät.

Svenskar i Minnesota, 1887.

Dialekten, de gamla orden och Mobergs sätt att skriva gör det hela så levande att det känns som man är där på Nya Duvemåla i Minnesota och upplever allt med dem.

Jag är verkligen full av beundran för de som levde förr. Vilket slit och vilket kunnande! Att de överlevde! Jag skulle inte klarat mig i en kvart.
Och jag måste hålla med Ulrika från Västergöhl när hon säger att Sverige var ett jävla näste!

Mitt betyg: 5/5

4 thoughts on “Sista brevet till Sverige

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s