Bild från Brombergs Bokförlag

Glöm. Glöm. Glöm. Och överlev.

Miriam heter egentligen Malika, men det är en hemlighet som hon inte berättat för någon. Efter skräcken i nazityskland och koncentrationslägren präglas hennes liv av plågsamma minnen och rädsla. Rädsla för att bli upptäckt och utstött. För en judinna kan accepteras, men inte en rom. Inte ens av svenskarna som ser sig som så upplysta och fria från fördomar.
Men efter 68 år säger hon ändå: Jag heter inte Miriam. Och så börjar hon berätta.

Jag har aldrig läst något av Majgull Axelsson förut och det jag slogs av först var hennes fantastiska sätt att skriva. Hennes stil är väldigt vacker och målande, utan att det blir för ordrikt. Man landar i varje scen och är där med karaktärerna vilket gör det mycket verkligt och plågsamt.

För Miriam/Malikas livshistoria var oerhört gripande och gjorde mig så berörd att jag grät. Jag kan inte riktigt kommentera den annat än att det är så bra och viktigt att detta uppmärksammas. Att romerna också förföljdes och mördades av nazisterna och att alla tyckte att det var helt i sin ordning. Och att vi svenskar under 1900-talet, och än idag, utsätter romer för fördomar och särbehandling.

”Zigenare. Det vet man ju hur de är…”

Romer i Auschwitz-Birkenau

Oavsett hur mycket jag läser om Förintelsen så förblir det helt ofattbart att människor kan vara så grymma mot varandra. Att det till och med i lägret fanns en hackordning, där romerna naturligtvis befann sig längst ner, och de fruktansvärda experimenten som nazisterna gjorde.

Jag har ett personligt förhållande till det romska folket, vilket jag skrivit om tidigare. Dessutom är jag sjuksköterska och har stött på antizigansim bland kollegor (människor som är utbildade i humanism och att vårda), vilket gjorde mig så arg.

Men jag har även haft romer som patienter. Jag minns speciellt en rom som, trots att hen var gammal och sjuk, ställde sig mellan mig och en aggressiv medpatient. Hen försökte skydda mig med sin egen kropp, trots att det var mitt jobb att ta hand om hen. En sådan osjälvisk omtanke om andra är beundransvärd och det kommer jag aldrig glömma.
Precis som jag aldrig kommer glömma den här boken.

Ett väldigt stort tack till Brombergs Bokförlag för recensionsexemplaret!

Mitt betyg: 5/5

5 thoughts on “Jag heter inte Miriam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s