Trasan till frack som som han alltid har på sig är vidrig så det förslår, liksom hans nylle, som bara gör en spottbenägen.

En dåres anteckningar av Nikolaj Gogol publicerades redan 1835, men kändes överraskande modern både vad gäller stil och ämne. Jag blev riktigt förtjust i den söta lilla utgåvan från Novellix.

Det är en fiktiv dagbok i novellform där man får följa huvudpersonens gradvisa insjuknande i en psykos (min diagnosticering). Han är tjänsteman på ett departement och har förälskat sig i direktörens dotter. Han fantiserar om henne, talar med hundar och läser även brev som hundarna skickat till varandra.

Jag blev väldigt illa berörd av de så kallade behandlingar som han utsätts för när han blir intagen. Tänkte de att det kalla vattnet skulle kyla ner hans ”överhettade hjärna” eller var det ett sätt att straffa honom att bete sig friskt? Ändå är det inga nyheter för mig då jag har kollegor som upplevt när patienterna utsattes för långa kallbad och insulinbehandlingar.

Mitt betyg: 3/5

One thought on “En dåres anteckningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s