”När vi kom ut i det fria gjorde kontrasten att allt blev beckmörkt, och jag kände mig lika lättad som en nattfjäril som har undkommit ljusets dragningskraft och slipper bränna sig på lampan.”

patrick-modiano-premio-nobelIgår tilldelades Patrick Modiano Nobelpriset i litteratur ”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”.

Jag hade aldrig hört talas om honom, vilket ofta är fallet för mig, men direkt efter tillkännagivandet så åkte jag till biblioteket och lånade den enda bok med Modiano som de hade. Sedan åkte jag hem och sträckläste Nätternas gräs.

Bara utifrån den här enda boken så kan jag förstå varför Modiano får Nobelpriset för han skriver otroligt bra. Allt i boken är höljt i dunkel och mystik och nyfikenheten att få veta mer drev mig framåt. Det är en tunn bok och jag läste ut den på någon timma.

IMG_4561Men jag var så nyfiken. På berättaren med sin svarta anteckningsbok. På de människor som han minns från flera årtionden tillbaka och omständigheterna runt dem som han nu försöker pussla ihop.

Texten är lite sorgsen, men väldigt vacker och ibland känns allt lite drömlikt. Och så är det Paris, alla platser och beskrivningar av en stad full av rivningshus och nybyggen.

Den här boken gav mersmak!

Mitt betyg: 4/5

 

4 thoughts on “Nätternas gräs

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s