I förra vecka sjukskrevs Sverigedemokraternas partiledare Jimmi Åkesson och det dröjde inte många minuter förrän sociala medier fylldes med hån och förakt. Det skämtades vilt om Åkesson, hans mående och SDs politik.

Mycket av detta handlade om okunskap och fördomar om utmattningsdepression och psykisk ohälsa. På något sätt var det legitimt att raljera över just psykisk sjukdom på ett sätt som man aldrig skulle göra med cancer eller stroke.

illustration-balans-utbrändhetSom sjuksköterska har jag fått lära mig att se skillnad mellan vad en person gör eller tycker och vad en person är. Det är inte min sak att döma.

Jag tycker illa om Åkessons politiska gärning och det han står för, men jag skulle aldrig sparka på en som ligger. Han och hans parti må vara rasister, men jag tänker försöka se varenda människa som unik och värdefull. Till och med Jimmi Åkesson. Annars är det jag som  är trångsynt och hatisk.

Ok, slut på min lilla rant för det är ju författaren Anne Liljeroth som detta inlägget ska handla om. Jag har faktiskt inte läst någon av hennes böcker, Bara människor och Vanliga människor glömmer och går vidare, men de verkar väldigt bra så nästa gång jag ser dem på biblioteket så får de följa med hem.

bara-manniskor-av-anne-liljeroth-pa-alviks-bibliotek-4599Anne skriver själv på sin blogg om den utmattningsdepression som hon drabbades av för tio år sedan och som fullständigt slog undan benen på henne.

Hon har beskrivit sig själv som en klassisk duktig flicka som slet för att vara perfekt på alla plan. Som varumärkeschef på 3 var det ständig och intensiv stress  och till slut började kroppen säga ifrån. Hon var ständigt sjuk och sedan orkade hon inte längre.

”– Till slut träffade jag en sjuksköterska som tittade mig djupt i ögonen och sa: ”Hur mår du egentligen?”. Det var som att hon tryckte på en knapp. Jag bara grät och kunde inte sluta.”

Anne blev sjukskriven och gick aldrig tillbaka till jobbet. Hon var mycket djupt nedstämd, men hade gott stöd av familj och vänner. Det gick inte längre att hantera vardagen och att läsa eller tänka fungerade inte alls. Samtidigt kände hon skam för att hon inte orkat med sin uppgift.

”– De första tre veckorna grät jag. Och när jag inte grät sov jag. Jag kunde sova 14 timmar per dygn.”

Skärmavbild-2012-05-31-kl.-09.09.10En del i tillfrisknandet blev att skriva. Hon gick skrivarkurser och det hela var mycket terapeutiskt för henne. Pappret blev den plats där hon kunde samla sina tankar.

Anne fick även hjälp av en psykolog och yoga var en del i återhämtningen. Idag är hon utbildad Viryayogalärare.  Anne lärde sig också att återhämtningen måste få ta den tid den behöver.

Idag har hon stor respekt för stress och tar sig tid att reflektera, men betonar att det är ett livslångt lärande. Hennes råd till de som drabbas av utmattningsdepression är att prata och vara snäll mot sig själv.

Hon är aktiv i föreningen Tjejzonen som med samtalet som grund försöker motarbeta psykisk ohälsa hos unga.

Lär dig mer om utmattingssyndrom här:

4 thoughts on “Anne Liljeroth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s