”Det är härligt att känna att man längtar hem”, tänkte Anne och grävde fram ett brev från en liten son ur väskan, ett brev som hon skrattat gott åt kvällen innan när hon stolt läste upp det för alla på Grönkulla, det första brev hon någonsin fått från något av sina barn.

0_-3787986509569020377Det har gått nio år sedan förra boken och Anne och Gilbert har numera fem barn. De har därför flyttat från Drömslottet till ett större hus som de kallar Ingleside.

Gilbert sliter som läkare och Anne kombinerar familjeliv och skrivande, men lyckan ställs på ända när en släkting kommer på besök. En släkting som är ovillig att ge sig av.

Att läsa en bok om Anne som mamma kändes både konstigt och spännande för i mina ögon är hon alltid barn eller ung vuxen. Men hon är fortfarande samma drömmande och romantiska person och har inte blivit någon stelbent, bitter vuxen. Som tur vad!

Jag tyckte mycket om Anne Ingleside och Annes barn var verkligen förtjusande. Man märker att LM Montgomerys stora styrka var att leva sig in i barns situation och återge det. Nu ska det bli kul att se vad som händer familjen Blythe i nästa bok.

Betyg: 4/5

2 thoughts on “Anne på Ingleside

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s