It was in the spring that Josephine and I had first loved each other, or, at least, had first come into the full knowledge that we loved. I think that we must have loved each other all our lives, and that each succeeding spring was a word in the revelation of that love, not to be understood until, in the fullness of time, the whole sentence was written out in that most beautiful of all beautiful springs.

518445I Further chronicles of Avonlea får man möta nya personer som bor i Avonlea och lära känna dem. Även i den här boken kände jag igen en del av berättelserna från Road to Avonlea.

Novellen om Rachel var så fin och sorglig att jag började gråta. Att bete sig som som hennes mamma gjorde är verkligen fruktansvärt och låta barnen ta smällen får ens egna konflikter och tillkortakommanden. Jag tyckte inte om hur det slutade för henne.

Flera av novellerna har ett mörkare tema och tar upp tyngre ämnen än de i den första boken. Och den sista, den om Tannis som har indianskt påbrå, var så rasistisk att det blev en plåga att lyssna på. Ändå märktes det att Montgomery försökte skildra Tannis på ett positivt sätt, men allt var så indränkt i fördomar och hon var så blind för detta att jag ville skrika högt.

Betyg: 3/5

One thought on “Further chronicles of Avonlea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s