Läsmani

bookpiles1Under 1700-talet förfärades och oroades de vuxna över det allra senaste bland ungdomarna. De läste nämligen romaner som var en ny genre då. Att detta fenomen kom just då beror på att läskunnigheten började bli hög, man kunde trycka böcker billigt som de flesta hade råd med och gårdfarihandlare hade med sig runt om i landet. Almanackor och tidningar var också populära och många ville läsa böcker av kända vetenskapsmän, filosofer och samtidskommentatorer. En del kulturtyckare ansåg att den kommersiella utgivningen påverkade både människan och samhället negativt. Denna period har kallats den första moralpaniken över media.

Det ungdomarna sades lida av benämndes olika: ”reading addiction and others as reading rage, reading fever, reading mania or reading lust.” Många tyckte det tog sig ett sjukligt uttryck och att det rentav var en epidemi som ledde till att de drabbade blev sensationslystna, omoraliska och promiskuösa. Man var rädd för att de starka känslor som bokens karaktärer väckte hos läsaren kunde få dem att tappa kontakten med verkligheten och kanske få denne att ta efter karaktärens beteende.

3-goethe-werther-grangerMan tyckte speciellt att fansen av Goethes roman om den unge Werther gav uttryck för detta. Werther var mångas hjälte, man klädde sig som honom och memorerade stycken ur boken. Det rapporterades att läsarna grät otröstligt i veckor över hans öde och att boken orsakade en våg av självmord. På grund av detta försökte man förbjuda boken, vilket man lyckades med bland annat i Danmark. Personligen tyckte jag att boken var plågsamt sentimental, överdriven och faktiskt ganska tråkig, men då var den oerhört populär och uppskattad.

Eftersom det sågs som en sjukdom så antar jag att de även behandlade det på något sätt, mer än att de drabbade inte fick läsa, men jag har inte hittat någon information om det. Men det var väl samma som behandlingsmetoder som de hade för alla andra sjukdomar: åderlåtning, diarré och att få patienten att kräkas (för att få balans i kroppens vätskor, så kallad humoralpatologi).

Senare, under 1800-talet, var istället den läsande människan en del av det romantiska idealet. Jag tycker att Marianne i Jane Austens Förnuft och känsla förkroppsligar detta ideal, speciellt i filmatiseringen med Kate Winslet i rollen.

2 thoughts on “Läsmani”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s