Konvertering

Om någon sagt till mig för tjugo år sedan att jag skulle bli kristen (de hycklande asen!) och till råga på allt vara på väg in i Katolska Kyrkan (patriarkala skitar!) så hade jag aldrig trott på det. Aldrig! Inte en chans!

johnpauliiJag tror det började så sakteliga när jag såg ett svenskt tv-program där folk skulle gissa om olika citat kom från påven (Johannes Paulus II tror jag) eller Dalai Lama. Alla, och även jag, trodde att de mansgrisiga och homofoba citaten kom från påven, medan mysfarbrorn från Tibet sagt de fina sakerna om kärlek och tolerans. Döm av min förvåning när det visade sig vara tvärtom på varenda ett!

2005 hade jag en djup depression och var för första gången tvungen att sjukskriva mig. Jag var otroligt ångestfylld och suicidal. Av någon anledning föll jag ner på knä en eftermiddag och började be om hjälp trots att jag inte var troende och hade huvudet fullt av logiska argument (och även en hel del fördomar skulle det visa sig) för varför Gud inte fanns.

Gud om du finns, hjälp mig! Jag klarar inte mer!

Och plötsligt gick jag från ångestladdad till att bli helt lugn. Jag kände att Någon var närvarande och jag fylldes av frid. Jag blev helt mållös och gick och satte mig framför teven som i en dimma. Jag kunde inte fatta vad som hänt. Ångest försvinner aldrig tvärt, utan klingar långsamt av. Det som hänt var något nytt och ovanligt (har upplevt en liknande sak några år efter).

Det fick mig att börja läsa om kristendomen, gå med i Svenska Kyrkan igen och gå en alpha-kurs. Men jag kände mig inte riktigt hemma och efter några år tappade jag tilltron till kyrkan.

Sedan träffade min bror en vacker och smart kvinna från Elfenbenskusten som var katolik. Och utan ett ord om religion, bara genom att vara väldigt snäll och trevlig, fick hon att mig att bli nyfiken på katolicismen.

francisassisiquote

Jag började lyssna på podcasts och läsa böcker och för nästan exakt två år sedan besökte jag mässan för första gången. Vi var 12 personer i ett litet, men vackert kapell i Falköping och jag var otroligt nervös. En snäll kvinna visade var man kan följa med i mässan i psalmboken. Hon såg väl hur vilsen jag var.

franciscancapuchindriarcatJag besökte katekesundervisningen några gånger för att lära mig mer, men på grund av min sjukdom har det inte fungerat och det finns ingen kurs för konvertiter som de har i större församlingar. Så nu ska jag istället få träffa Fader Marek varannan vecka för undervisning. Fattar ni hur lyxigt det är att få komma med alla sina frågor och funderingar till någon som är så kunnig? Och att han tar sig tid trots att det säkert finns många som behöver honom! Jag är mycket tacksam.

Det kommer ta minst två år innan jag får konvertera och först efter det får jag tillgång till sakramenten. Det handlar inte bara om att jag måste ha kunskap utan även om att förstå att det ställer krav på en. Och det ska inte bara ”kännas rätt” (vilket det gör) för känslor är flyktiga utan verkligen vara rätt. Det får inte vara en tillfällig nyck för detta är ett åtagande som varar livet ut och en bit till.

  1. Vilket fint inlägg, att kunna finna sin Gud när det mest behövs är en sann välsignelse. Även om jag inte själv är troende har jag många vänner som är det och jag har sett vad tron kan göra, flytta berg exempelvis 😉

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Det var en mäktig upplevelse och ett första steg på en lång resa. 🙂

      Liked by 1 person

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: