Minns ditt 90-tal

Kulturkollo vill att man ska dela med sig av sin 90-talsnostalgi och även om det är omöjligt att sammanfatta allt så gör jag i ett försök. Det var den tidsperiod när jag var 11-20 år och det var inga roliga år. Jag blev sjuk, jag var mobbad och jag var fruktansvärt isolerad.

Men det var även det årtionde då jag hittade de engelska klassikerna och fantasy. Då biblioteket blev en trygg hamn och jag utforskade alla våningar och avdelningar, då lånekortet först var en gul pappersbit i en plastficka och sedan blev ett plastkort.

Det var då jag upptäckte hur skönt löpning är (lever alltid på hoppet om att kunna komma tillbaka till det). Då jag levde för musik och lyssnade på Smashing Pumpkins, Mariah Carey, The Beatles, Radiohead, The Andrew´s Sisters, Oasis och Nirvana om vartannat. Åren då jag spelade in blandband och gick på konserter i källare (hej tinnitus). Såg på MTV, Vänner och Seinfeld. Schindlers list, Clueless och Jurassic Park. Och tävlingsdansade (dansbandsöverdos).

90-talet var Dum & dummare, eurodisco, bingolotto med familjen, internets födelse och husvagnssemester nära skogen. Det var Hultsfredsfestivalen, de första tatueringarna och början på sökandet efter min tro. Det var krig i Europa, flyktingar och rasism. Högstadiet var en tid då det var en motståndshandling att prata med någon med svart hår.

På 90-talet upptäckte jag hur fantastiskt kul det är att arbeta med äldre och jag mötte för första gången människor med demenssjukdomar. Det var årtiondet då jag tog studenten, flyttade hemifrån och skaffade katt. Tog körkort. Backade ner i ett dike under påverkan av hög hardcoremusik. Orange Dr. Martens. År då jag var vegan. Då jag jobbade på bokbinderi och i hemtjänsten.

År då det skedde stor förändring, från barn till vuxen. Viktiga år. Men samtidigt är det skönt att de är över.