Varjehanda

Söndagsafton

Söndagsafton

och klockklang över staden …

Och genom det öppna fönstret

ljudet av steg på gatan,

steg i den knastrande sandenwaterdropssnow

som vinterhalkan lämnade kvar

             när den smälte …

 
Se, det våras åter

fast du gav allting förlorat!

Se, dropparna skimrar och skälver

ytterst på trädens grenar!

 

Se, ljuset, de strålande molnen

och känn: Du lever!

Vårens gift har redan

trängt in i ditt hjärta:

Nu kommer du inte undan,

nu måste du åter tro och hoppas

och ditt hopp skall svikas på nyttpaskliljaflowerspring

och din tro skall bedra dig

tills mörkret har återvänt …

 

Och det skall höstas igen

hur mycket det än har vårats!

Vad rör det väl livet

att någon kallar sig ”jag”

och för sina önskningars talan!

Vad rör det väl jorden

som sakta vänder sig runt

från årstid till årstid

att någon stretar emot!

 

Tålamod fattas oss mänskor,

vi har ingen tid att vänta,

time_neverendingmen runt om oss alla är mörker

och mörkret har gott om tid:

Solar och stjärnor är hjulen

som driver evighetsuret

– sakta, oändligt sakta

förändras allt

till evigt detsamma.

2 thoughts on “Söndagsafton

  1. Gunnar Ekelöf. Jag läste ditt inlägg i morse och fick plötsligt längtan efter att läsa om och återvänder därför nu ikväll (natt i Sverige). Tack!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s