Strövtåg i hembygden

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,

det är ljus över stränder och näs,

och omkring står den härliga skogen grön

bakom ängarnas gungande gräs.

 

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackordBlueFlowerMorning

står min hembygd och hälsar mig glad,

var mig hälsad!—Men var är min faders gård,

det är tomt bakom lönnarnas rad.

 

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,

där den låg, ligger berghällen bar,

men däröver går minnet med vinden svalt,

och det minnet är allt som är kvar.

 

Och det är, som jag såge en gavel stå vit

LightThroughTreesoch ett fönster stå öppet däri,

som piano det ljöd och en munter bit

av en visa med käck melodi.

 

Och det är, som det vore min faders röst,

när han ännu var lycklig och ung,

innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst

och hans levnad blev sorgsen och tung.

 

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned

invid sjön för att höra hans tal

om det gamla, som gått, medan tiden led,

om det gamla i Alsterns dal.

 

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,

ClimbingRosemen så svagt, som det blott vore drömt:

”Det är kastat för vind sedan tjugu år,

det är dött och begravet och glömt.

 

Där du kära gestalter och syner minns,

där står tomheten öde och kal,

och min eviga vaggsång är allt som finns

av det gamla i Alsterns dal.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s