Säg mig, du lilla fågel,

Där mellan almens blad,

Hur kan du ständigt sjunga

Och ständigt vara glad?

Jag hör din röst hvar morgon,

SingingLittleBirdJag hör den hvarje kväll,

Men lika ren är stämman

Och tonen lika säll.

 

Ditt förråd är så ringa,

Din boning är så trång,

Dock ser du mot din hydda

Och sjunger hvarje gång.

Du samlar inga skördar,

Och inga kan du så;

Du vet ej morgondagen

Och är så nöjd ändå.

 

Hur ges det icke mången,

Som gods och håfvor fått,

Som land och riken äger

Och bor i gyllne slott,

Men hälsar dock med suckar

BirdFlowersOch tårbegjuten blick

Den sol, hvars uppgångstimma

Nu nyss din lofsång fick!

 

Hur skulle icke mänskan

Din ringa lott försmå,

Och hon, den otacksamma,

Är mindre nöjd ändå.

Ditt späda hjärta krossa,

Det stode henne fritt;

Dock prisar du ditt öde,

Och hon förbannar sitt.

 

Hvi blickar hon mot höjden

RedBirdSå knotande, så kallt?

Hvad ägde hon att fordra,

Då skaparen gaf allt?

Då jordens glädje ligger

För hennes fötter ner,

Hvi ser hon stolt på slafven

Och suckar efter mer?

 

Nej, sjung du, lilla fågel,

Om njutning hvarje gång,

Och aldrig skall jag blanda

En klagan med din sång.

Kom, bygg ditt bo hvar sommar

Invid mitt tjäll ännu

Och lär mig kväll och morgon

Att vara säll som du.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s