Om hösten

Om hösten när man tar avsked

Om hösten när alla grindar står öppna

autumnspiderwebmot meningslösa hagar

där overkliga svampar ruttnar

och vattenfyllda hjulspår är på väg

till intet, och en snigel är på väg

en trasig fjäril är på väg

till intet, som är en avblommad ros

den minsta och fulaste. Och harkrankarna, de

dumma djävlarna

skörbenta, rusiga i lampans sken om kvällen

och lampan själv som susar tynande

om ljusets intiga hav, tankens polarhav

i långa böljor

tyst frasande skum

av serier dividerade med serier

ur intet genom intet till intet

sats motsats slutsats abrasax abraxas Sats

(som ljudet av en symaskin)

Och spindlarna spinner i tysta natten sitt nät

och syrsorna filar

Meningslöst.

Overkligt. Meningslöst.heartleaf

 

Om hösten

Det prasslar i min dikt

Ord gör sin tjänst och ligger där

Damm faller över dem, damm eller dagg

tills vinden virvler upp och lägger ner (dem)

(och) annorstädes

den som partout skall söka alltings mening har

för längesedan insett

att meningen med prasslandet är prasslandet

som i sig själv är någonting helt annat än

våta gummistövlar genom löv

tankspridda fotsteg genom parkens matta

av löv, kärvänligt klistrande

vid våta gummistövlar, tankspridda steg

Du irrar dig, förirrar dig

Ha inte så bråttom

Dröj ett tag

Vänta

Om hösten närmushroomautumn

Om hösten när alla grindar

då händer det att i den sista sneda strålen

efter ett dagsregn

med långa pauser tvekande

som ertappad

en överbliven koltrast sjunger i en trädtopp

för ingenting, för strupens skull. Du ser

hans trädtopp stå mot himlens bleka fond

invid ett ensamt moln. Och molnet simmar

som andra moln men också liksom överblivet, hors saison

och till sitt väsen längesedan annorstädes

och i sig självt (som sången) redan någonting

annat än

 

Evig ro

Meningslöst. Overkligt. 

Meninglöst. Jag

sjunger sitter här

om himlen om ett moln

Jag önskar mig ingenting mer

Jag önskar mig långt långt bort

Jag är långt bort (bland kvällens ekon)

Jag är härautumn-sky

Sats motsats abrasax

Du också jag

 

O långt långt bort

där simmar i ljusa himlen

över en trädtopp ett moln

i lycklig omedvetenhet!

O djupt ner i mig

där speglas från svarta pärlögats yta

i lycklig halvmedvetenhet

en bild av ett moln!

Det är inte detta som är

Det är någonting annat

Det finns i detta som är

men är inte detta som är

Det är någonting annat

O långt långt bort

atumncati det som är bortom

finns någonting nära!

O djupt nere i mig

i det som är nära

finns någonting bortom

någonting bortomnära

i det som är hitomfjärran

någonting varken eller

i det som är antingen eller:

varken moln eller bild

varken bild eller bild

varken moln eller moln

varken varken eller eller

men någonting annat!

Det enda som finns

är någonting anat!

Det enda som finns

i detta som finns

är någonting annat!

Det enda som finns

i detta som finns

är det som i detta

är någonting annat!

(O själens vaggsång

sången om någonting annat!)autumnbridgeforrest

 

O

non sens

non sentiens non

dissentiens

indesinenter

terque quaterque

pluries

vox

vel abracadabra

 

Abraxas abrasax

Sats motsats slutsats som bliver sats igen

Meninglöst

Overkligt. Meninglöst.

 

Och spindlarna spinder i tysta natten sitt nät

Och syrsorna filar

 

Om hösten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s