Lyrik

Endymion

Skön, med lågande hy och slutna ögon,

Slumrar herden så ljuft i Månans strålar.

Nattens ångande vindar

Fläkta hans lockiga hår.

NatureFlowerSunsetAutumnStum, med smäktande blick och våta kinde

Honom Delia ser från eterns höjder;

Nu ur strålande charen

Sväfvar hon darrande ned.

Och af klarare ljus, vid hennes ankomst,

Stråla dalar och berg och myrtenskogar.

Utan förerska spannet

Trafvar i silfrade moln.

Herden sofver i ro: elysiskt glimma

I hans krusiga hår Gudinnans tårar.

På hans blomstrande läppar

Brinner dess himmelska kyss.

Tystna, suckande vind i trädens kronor! FlowerRoseGardenMist

Rosenkransade Brud på saffransbädden

Unna herden att ostörd

Drömma sin himmelska dröm.

När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet

Skall hans lågande själ ej kring sig finna!

Blott i drömmar Olympen

Stiger till dödliga ned.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s